Besökte i går en ICA-affär norr om Stockholm som jag inte brukar handla i. Eftersom jag inte hittade i affären blev det en hel del promenerande fram och tillbaka mellan hyllorna för att hitta det jag skulle köpa. I mitt sökande efter schampo höjde jag blicken för att läsa de skyltar ovanför gångarna som visar vilka varor som står på hyllorna. Lite längre bort såg jag en skylt med ett ord jag behövde läsa två gånger för att min trimmade schimpanshjärna skulle förstå det: “Finkem”. Och se! Där fanns schampo, balsam, hudkrämer och deo!
Det är ett mysterium att ICA-handlaren valt att skriva “Finkem” på en skylt som skulle bli mycket tydligare med texten “Hårvård & hudvård”. Om jag skulle fråga ICA-handlaren varför detta obegripliga ord står på skylten skulle jag troligen få svaret; “Men det ÄR ju finkems-produkter på hyllan!”. Problemet är att inga andra än ICA-handlare vet vad finkem är.
På väg från affären funderade jag på vad som hade hänt om den här ICA-handlaren inte haft en fysisk butik utan sålt sina varor på nätet. Att få en besökare på webbplatsen att hitta varorna när de är dolda under kategorin “Finkem” skulle vara mycket svårt. Besökarna skulle inte, på det sättet jag gjorde i butiken, tålmodigt vandra omkring bland hyllorna för att leta efter varorna. Webbplatsen skulle också ha svårt att locka besökare från sökmotorer och uppnå en bra synlighet då okända begrepp används.
Detta är faktiskt något man ofta behöver argumentera för: Använd de begrepp som din målgrupp använder även om det för dig som fackman inte är en korrekt benämning. Ordspråket att “tala till bönder på bönders vis och till de lärde på latin” är värt att tänka på även på nätet.
…och detta var inte den enda svårtolkade skylten i affären! Vilka varor är vänliga?
Etiketter: Christoffer, digitalt, reflektion
Turistbyrån i Queensland, Australien, letar nu efter en person som ska bo på Hamilton Island och samtidigt blogga om alla fantastiska turistattraktioner som finns på ön med omnejd. För det 6 månader långa “besväret” utgår en ersättning på 25.000 australiensiska dollar (ca 140.000 kronor) i månaden!
Förmodligen är inte turistbyrån i Queensland varken först eller sist ut med ett sådant erbjudande. Det intressanta är hur brett dom har nått ut på så kort tid. Ett dygn efter att sajten lanserats har drygt 200.000 ansökningar kommit in. Imponerande med tanke på att sajten är i Flash, laddar extremt segt och går i skrivande stund inte att göra något avslut på.
Ett tillägg angående kampanjens trafik citerat från Silverfisken:
Som mest hade sajten 2000 unika besök i sekunden den första dagen och jag tror att vi landade på en miljon besök den dagen till slut. Nu ligger trafiken på 4.000.000 träffar i timmen berättar nån websnubbe här.
Tack för tipset “J”.
Om vi ska följa den kommande bloggen? Självklart!
Etiketter: kampanj, resebranschen
En ny undersökning av Will Page, chefsekonom på MCPS-PRS Alliance – en royaltyinsamlingsorganisation för musikindustrin som bildades 1997 – har kommit fram till att nischmarknader inte är den virtuella guldgruva som de flesta har räknat med. Begreppet long tail myntades av Chris Anderson i ett blogginlägg i Wired i oktober 2004, som sedermera utvecklades till en bok som gavs ut 2006.
Will Page har i sina analyser bland annat funnit att 80% av intäkterna från onlineförsäljning av singlar kom från 52000 låtar. Av 1,23 miljoner album såldes enbart 173 000, vilket innebär att hela 85% av alla album förblev helt osålda under 2008.
Dessa resultat är med andra ord mycket långt ifrån teorin om nischmarknader som tillsammans innebär stora försäljningsvolymer. Däremot verkar siffrorna som Will Page räknat fram stämma väl överens med en äldre teori för försäljningsdistribution (av industriprodukter), skapad av den amerikanske ekonomen Robert Goodell Brown så tidigt som 1956. Den och andra teorier ligger bakom den så kallade 80/20 regeln som hävdar att de mest populära produkterna normalt sett står för 80% av vinsten.
Resultaten av Will Pages analys är givetvis intressanta men det går inte att dra några egentliga slutsatser med den knapphändiga information som finns tillgänglig för tillfället. Förhoppningsvis publiceras mer detaljerad information om studien. En reflektion är att de flesta bolag fortfarande arbetar enligt gamla affärsmodeller som räknar med 80/20-regeln och därför också anpassar sina marknadsföringsbudgetar därefter. Det är troligt att en alternativ marknadsföringsbudget som anpassats för att förstärka ett long tail-beteende skulle göra just det.
Hur som helst är detta en intressant studie som det är värt att hålla ögonen på. Den intresserade kan ladda ner studien här.
Etiketter: Analys, försäljning, Long Tail, media, musikindustrin, royalty, strategi, trender, underhållning
Prenumerera